Maxi 2005/02/15 – 2015/11/20

Kategorier:Djurliv
Taggar:
Saija

Nu har det gått några veckor sedan Maxi fick somna in och nu känner jag att jag klarar av att skriva det här inlägget.

Maxi mådde inget bra på slutet, han fick bland annat återkommande analsäcksinflammationer som gjorde hemskt ont och trots flera behandlingar blev det aldrig bättre.

Mitt löfte till Maxi om att han aldrig skulle behöva lida gjorde sig påmind…

Dagarna innan var hemska men jag/vi försökte nog att inte tänka så mycket på det, jag är mästare på att trycka undan min sorg och mina känslor. Maxi blev väldigt bortskämd med både godsaker och en himla massa extra kärlek och gos.
Men kvällen innan… det blev inte mycket sömn men desto mer tårar. Jösses vad jag älskade den där hunden, min bästa vän, som alltid funnits där, genom vått och torrt.

Sista bilderna på Maxi utanför Vettris 
maxi1

Fredag förmiddag fick vi komma, jag, Paulina och snälla Jenny som följde med.
Vi fick vara i ett litet rum där de hade tänt ett litet ljus. Maxi fick en lugnande spruta och jag satte mig med honom i knäet. Hade armarna om honom. Vi pussade honom, klappade honom och försökte hålla lugnet.

Maxi somnade och snarkade gott i mina armar när man satte kanylen för att ge de sista injektionerna. Han märkte ingenting och slutade andas. Jag kände hur han försvann…

Det gör så ont. Det känns bokstavligt som om någon slitit hjärtat ur kroppen och sorgen är så påtaglig.

Här har han somnat för alltid ❤️
2015-11-20 11.33.37

När jag och Paulina kom hem hade Benjamin ställt iordning en fin liten minneshörna. Ett foto på Maxi, en tofs av hans päls som jag sparade och tända ljus.

maxi2

Maxi kommer alltid att ha en mycket speciell plats i hjärtat och den platsen är för alltid hans. I nästan 11 år fick Maxi vara på denna jord, han fick vara frisk och älskad och jag hoppas att han alltid kände hur älskad han var.

12190799_1185409014808820_5888827585342655454_n

  1. Kajsa
    KajsaSvara
    15 december 2015 at 00:23

    Åhh nu gråter jag ?
    Tänker på dig min vän, jag förstår att detta var väldigt svårt och jobbigt ?
    Kramar till dig ??

  2. Peter Hoff
    Peter HoffSvara
    17 december 2015 at 22:17

    Jag kan inte hålla tillbaka tårarna, för det beslut du tvingades ta är fruktansvärt, och oåterkalleligt. Att vilja göra det bästa för sin kärleksvän, och samtidigt göra hål i sitt hjärta, är bland det svåraste man kan göra.

    Jag har “hälsat på” hos dig, och sett många bilder på Maxi, och det syns tydligt i hans ögon att han både älskade och blev älskad.

    I Maxis ögon kan jag se en spegel av min Kazzandras ögon. Lika varma, lika djupa, och med lika mycket ömhet och kärlek.
    Jag ser även yttre likheter, och under tiden jag skriver gör jag korta avbrott för att krama min Fröken, som på samma sätt som Maxi för dig, har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

    Minns Maxis alla upptåg, och fina sidor, med värme, ömhet, och kärlek, och vårda ömt hans speciella plats i ditt hjärta.

    • saija
      17 december 2015 at 22:41

      Tusen tack för dina fina och värmande ord.
      Du tar helt underbara foton, tycker ju speciellt mycket om fotona på Kazzandra men det förstår du säkert 🙂 Hon är verkligen vacker!
      Ge henne en puss på nosen

Lämna ett svar

Namn*
Email*
Url
Din kommentar*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>