Ganska tungt…

Kategorier:Djurliv
Taggar:
Saija

TACK för alla goa värmande kommentarer på förra inlägget! :luv:

Det är tungt just nu och tårarna kommer när man minst anar det. Vi gråter tillsammans hela familjen och ikväll tände vi ljus vid Claras fotografi.

Det känns konstigt att inte ha henne nära, att inte känna hennes andetag mot huvudet på nätterna, att inte höra hennes gnyende vid matskålen, hennes skällande när det ringer på dörren, hennes utfall mot dörren när posten kommer, alla hennes små egenheter.

Det gör så ONT! Så fruktansvärt ont…

Och jag vet inte hur man hanterar sånt här. Jag varken kan eller orkar tänka på det hela tiden, så jag skjuter det ifrån mig… Men sen kommer det, slaget i magen. Det värker i mitt hjärta och jag saknar henne så att det gör ont!

Fan! Fan! Fan!

Vilket jävla beslut!
Det är inte rättvist!

Vi ska vårda vår vackra lilla prinsessa i minnet, vi ska minnas alla glada stunder vi hade och alla hennes egenheter. Allt som gjorde henne till den goaste vovven på jorden.
För trots allt så älskade vi henne. Vi älskar henne!

Vi ska hitta en bra plats här hemma där vi kan ha hennes fotografi och ett litet ljus som vi kan tända på kvällarna när saknaden blir svår.

Jag kan inte fatta att hon är borta!



  1. morsan
    22 mars 2009 at 22:08

    Sorgen tar sin tid, och jag förstår att det känns tomt för hela familjen. Minns alltför väl hur det känns….man vänder och vrider ut och in på sig själv och undrar om man gjorde rätt eller fel, osv.
    Den enda trösten som finns att söka är i att man i sitt hjärta vet att hon haft ett jättebra liv, fått massvis av kärlek och omvårdnad!
    Men man måste få vara ledsen och sörja och det gör vi också!
    Kramar i massor/ :luv:

  2. Kajsa
    KajsaSvara
    22 mars 2009 at 23:18

    Så fint skrivet, jag började gråta… Det är klart ni älskade henne!, det är klart ni saknar henne hon var ju en kär familjemedlem.
    Det finns inget facit över hur man ska klara nåt sånt här, jag förstår att det är tomt men hon kommer alltid finnas med i er hjärtan, och hon har det bra där hon är nu också.

    Kram till er från mig!

  3. Gunilla
    GunillaSvara
    22 mars 2009 at 23:26

    Vet inte vad som hänt hos er, men Sofie skickade ett sms nyss att Klara är död och jag förstår att ni alla har det svårt och önskar att ni tar hand om varandra för det behöver ni.
    I hjärtat så lever dom kvar och därinom svarar dom när vi pratar med dom.
    Jag vet, min Wilma finns alltid kvar i sitt eget rum i mitt hjärta och hon säjer alltid till mej när jag ännu saknar henne då och då under det år som gått: Vi hade vår tid tillsammans, nära var vi, nästan som ett och vi kommer alltid minnas varandra. Sakna mej inte matte, jag är här inom dej i ditt hjärta när du saknar mej.
    Wilma var glad att jag kunde släppa henne när hennes kropp inte orkade mera även om jag tvekade.
    Hon kom ofta till mej den första tiden och jag kände av henne starkt och jag kände att hennes själ var lycklig.
    Och kanske träffas dom, eran Klara och min lilla Wilma, kanske springer dom där och leker, för det är så jag “ser” Wilma, lekandes och lycklig.
    Ta väl hand om er och många kramar
    Gunilla och Blomma

  4. Gabriella
    GabriellaSvara
    22 mars 2009 at 23:44

    Ååå..det var längesedan jag var här hos dig..
    Så möts jag av det tragiska som hänt.

    Är så ledsen för er skull och vet att sorgen efter ett älskat djur är förbannat tung att bära.

    Hon kommer alltid att leva kvar i ert minne och i era hjärtan.

    Stor varm kram till dig!

  5. Anett
    AnettSvara
    23 mars 2009 at 06:54

    Hejsan Gumman!! Jag kan inte fatta det att våran Clara är borta. Hon har satt sina spår här hos oss också. Saknar henne otroligt mycke!! Kan nästan inte skriva tårarna bara rinner. Men vi får hoppas hon har det bra i hundhimlen!! Tänker på er varje dag!! Ha det så bra ni kan!!! Krama om dom andra från oss!! Många varma kramar!! Anett! Johnny och Erik hälsar också!!!

  6. Therese
    ThereseSvara
    23 mars 2009 at 14:52

    Jag gråter nästan när jag läser, jag förstår precis hur du känner dig. Vi hade en hund som gick bort för 2 år sedan, och nu kan jag minnas allt fint och roligt med honom.I början var jag mest bara arg för att jag tyckte så mycket om honom, för det är så jävla jobbigt att inse hur verkligheten är! Det är så jobbigt när husdjuren dör, vi har haft säkert tio stycken men som tur är kommer man över det och kan minnas med glädje och inte bara sorg. Det enda råd jag kan ge dig är att ta tag i sorgen nu och verkligen vara ledsen, att verkligen inse hur det är. När den tiden är över kommer du minnas henne med glädje och kunna tänka på henne och le. Vet dock inte vad som har hänt; sånt kan också ha påverkan… Hon verkar ju inte ha varit så gammal heller. Men livet är orättvist!

    Ha det bra!

    //Therese

  7. Milo
    MiloSvara
    25 mars 2009 at 01:40

    Massa kramar till er… blir alldeles ledsen… och hur ledsna ska inte ni vara då… :worried:

Lämna ett svar

Namn*
Email*
Url
Din kommentar*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>